Sverige har ambitionen att bli ett av världens första fossilfria länder och i kollektivtrafiken har vi kommit en bra bit på vägen. Men andelen kan bli ännu högre om trafikentreprenörerna tackar nej till upphandlingar utan klimatkrav.
Efter det lyckade klimatmötet i Paris är det nu dags att ta tag i det verkliga klimatarbetet på hemmaplan. En av de största utmaningarna finns i transportsektorn. Om vi ska klara riksdagens mål om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 krävs samarbete mellan politiker, offentliga aktörer och näringslivet.
Varje år genomförs offentliga upphandlingar till ett värde av omkring 600 miljarder kronor, nästan en sjättedel av Sveriges BNP. Det ger de offentliga aktörerna enorma möjligheter att påverka samhällsutvecklingen.
Genom att ställa relevanta krav i sina upphandlingar kan de bidra till minskad klimat- och miljöpåverkan, och driva på utvecklingen av nya smartare lösningar. Men tyvärr saknas ofta utmanande miljökrav.
Oavsett vilka krav som ställs, har de företag som deltar i upphandlingar ett eget ansvar för de tjänster man erbjuder. Därför har Keolis bestämt sig för att inte delta i upphandlingar där relevanta krav på klimat- och miljöprestanda saknas. Det ansvarsfulla är inte att konkurrera med lågt pris utan med hög samhällsnytta.
I november pensionerade Keolis sin sista fossildrivna buss och i dag körs alla 1 600 bussar på förnybara drivmedel; biogas, etanol, biodiesel från raps, syntetisk diesel från vegetabiliska oljor och ren eldrift.
Det finns inte längre några godtagbara skäl att köra bussar på fossila bränslen. Ändå drivs fortfarande var tredje buss i landets kollektivtrafik med fossil diesel. En av förklaringarna är att det ofta inte ställs tillräckliga krav på leverantörerna. Detta märks inte minst på de stora skillnaderna mellan länen. I Stockholm och Västmanland körs nästan 90 procent av kollektivtrafiken på förnybara drivmedel, men i Västerbotten och på Gotland är andelen mindre än tio procent.
Genom en ökad efterfrågan på nya drivmedel och ny teknik, kan produktionsmetoder utvecklas och priserna pressas. För att klara klimatutmaningen krävs det samarbete. Det krävs politiker som har en tydlig vilja, myndigheter och upphandlare som vågar ställa krav, företag som är villiga att testa nya lösningar – och som vågar tacka nej till uppdrag som inte stödjer en hållbar utveckling.
Författare:
Magnus Åkerhielm
vd, Keolis
Mattias Goldmann
vd, gröna och liberala tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet
Enligt LOU är det helt oacceptabelt att diskriminera anbudsgivare på sådant sätt som debattörerna föreslår!
Förutom risken att ett sådant krav kan innebära lagbrott genom att UM tvingas anta en leverantör som inte offererar det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudspriset är kravet också diskutabelt ur allmän miljösynpunkt då det fortfarande saknas vetenskapliga bevis på att “förnybara” drivmedel är mindre skadliga för miljön än de fossila (se t.ex. FNs uttalande om etanolproduktion: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=1864361)
En mer rättvis tillämpning av likabehandlingsprincipen avseende miljö- och hållbarhetskraven vore i stället att ta med LCC-kalkyler i anbudsutvärderingen. F.d. Miljöstyrningsrådets rekommendationer och framtagna kalkyler fungerar alldeles utmärkt för detta ändamål.
1. De föreslår inga krav utan att de som leverantörer ska tacka nej till upphandlingar utan miljökrav.
2. EU-domstolen har redan i avgörandet C-513/99 som kom 2002 konstaterat att det är ok att använda miljökrav som tilldelningskriterer, detta trots att UM:s egna bolag var det enda som klarade av att leva upp till kravet.
3. Vad gäller huruvida man bör ställa miljökrav tror jag att f.d. Miljöstyrningsrådet, numera Upphandlingsmyndigheten, inte håller med om det finns några “förnybara” drivmedel.
1. Så du menar att de inte kräver några skärpta miljökrav, utan att genom debattinlägget vill Keolis bara skryta om hur duktiga de har varit med att ersätta sin fordonspark?
2. Det finns en tydlig skillnad mellan krav och kriterier. Miljökriterier kan man alltid ställa, för miljökraven behöver man mycket kött på benen…
3. MSR lär ha rätt. Det finns inga “förnybara drivmedel”, utan bara “drivmedel som framställs av förnybara källor”.