Umeå är en av allt fler kommuner som lämnat valfrihetssystemet enligt LOV och i stället upphandlat hemtjänst enligt lagen om offentlig upphandling.
När tilldelningsbeslutet fattades hade leverantörerna Aleva och Adela Omsorg fått identiska utvärderingspoäng för ett av de geografiska områdena.
Eftersom anbuden inte gick att skilja åt genom utvärderingsmodellen avgjordes tilldelningen genom lottning. Lotten föll på Adela Omsorg. Något som enligt Sveriges Radio väckt kritik från oppositionen.
– Jag tycker inte att upphandlingar ska sluta med ett lotteri, det är fruktansvärt, säger Veronica Kerr (KD), vice ordförande i äldrenämnden, till radion.
Men bara två dagar efter tilldelningsbeslutet meddelade Adela Omsorg att bolaget drog tillbaka sitt anbud. Företaget uppgav att det inte kunde säkerställa etablering och drift inom den tidsram som kommunen ställt upp.
Därmed gick kontraktet i stället till Aleva, som hade fått samma poäng i utvärderingen.
– När Adela Omsorg nu återtagit sitt anbud har Umeå kommun, i enlighet med upphandlingens rangordning och villkor, genomfört en ny tilldelning. Det innebär att Aleva tilldelas det aktuella geografiska området, område syd, säger Lena Karlsson Engman (S), ordförande äldrenämnden i ett pressmeddelande.
Beslutet att lämna LOV och införa en upphandlad modell för hemtjänsten fattades av kommunfullmäktige i höstas.
Lottning är en både rimlig och rättvis väg ut om anbuden inte går att särskilja på annat sätt. Jag hoppas verkligen politikern missförstått konceptet eftersom uttalandet tyder på att densamme är gravt okunnig om hur upphandling fungerar eftersom lottningen sker som sista steg efter att all kvalificering skett och de två (eller fler) bästa anbuden sållats ut redan och det är mellan dessa man lottar. Att säga att det är “fruktansvärt” är rent utsagt pinsamt.
Mja, att “upphandling fungerar” på det sättet är visserligen fakta, men i vilken typ av affärer är lottning en vettig lösning? Att anbuden inte kan särskiljas innebär att den som gör upphandlingen inte har varit tillräckligt nyanserad i sin utvärderingsmodell. Lottning må vara objektivt rättvist eftersom slumpen styr, men offentliga affärer handlar ju inte enbart om sådan rättvisa utan framförallt om bästa leverans. Den som hamnar i en lottningssituation (som må vara laglig) måste nog ställa sig frågan om de verkligen har gjort allt för att särskilja anbuden och om utvärderingskriterierna egentligen visar på vem som är bäst lämpad att genomföra kontraktet. Är man säker på att på man verkligen gått på djupet i dessa frågor kanske lottning är det sista alternativet, men jag vill hävda att den som gör sitt jobb ordentligt mycket sällan (eller aldrig) hamnar i lottning. En provocerande tanke kan ju dessutom vara att det är politikern som har förstått kärnan i detta och en upphandlare som följer lagens möjligheter i första hand.
Varför diskutera lottningen i detta fall istället för ett företag som lämnar anbud och som sen hoppar av pga “Företaget uppgav att det inte kunde säkerställa etablering och drift inom den tidsram som kommunen ställt upp.”.
Visserligen bra att de hoppar av innan avtalet men de borde aldrig lämnat anbud.
(I det privata, om du fått två likvärdiga anbud, går du troligtvis på känsla. Att istället använda lottning när det handlar om våra gemensamma pengar är helt rätt. Sen kanske denna specifika upphandling kunnat utvärderats bättre.)
Vän av ordning trycker på min kärnpoäng. Anbuden var inte lika, eftersom det ena uppenbarligen inte var seriöst menat när det kom till kritan. Men de fick ändå samma poäng. Alltså var utvärderingsmodellen inte tillräckligt nyanserad. Visst är lottning bättre än magkänsla, men jag hävdar fortfarande att det nästan alltid finns ett sätt att nyansera utvärderingen för att inte få exakt samma poäng.
Får en anbudsgivare ta tillbaka sitt anbud efter tilldelning? Är de inte bundna av sitt anbud?
Får i så fall den upphandlande myndigheten tilldela den anbudsgivare som kom på andra plats i upphandlingen, eller ska upphandlingen göras om?
Spännande om det fanns prisskillnader i anbuden och att de båda anbudsgivarna, efter tilldelning, insåg att de kunde låta den med högst pris ta hem affären istället……?