När det nya avtalet trädde i kraft den 1 oktober gick det inte mer än tre dagar innan Region Uppsala tvingades att gå upp i stabsläge. Detta på grund av att de produkter som skulle levererats är verksamhetskritiska för sjukvården – exempelvis undersökningshandskar, handsprit, kanyler samt förbrukningstillbehör till mer avancerad utrustning.
Fler regioner utlyste stabsläge och planerade operationer ställdes in. Även Socialstyrelsen gick upp i stabsläge.
Före leveranskrisen sköttes distributionen av sjukvårdsmateriel i den så kallade Femklövern i 16 år av den etablerade aktören Mediq med god stabilitet. Det är ett exempel på hur etablerade aktörer hanterar distributionsavtal med en hög driftsäkerhet, beredskapsförmåga och redundans under lång tid.
Distribution av medicinskt förbrukningsmaterial berör inte bara leveranser till sjukhus utan väldigt många människor över hela Sverige är i dag beroende av livsviktiga hjälpmedel.
Det kan exempelvis handla om specialnutrition till barn och äldre – deras enda intag av näring. Sker inte leveranserna efter planering kan situationen för många patienter snabbt bli livshotande. Det är en stor utmaning att leverera materiel till sjukvården – leveransförseningar utgör ett reellt hot mot patientsäkerheten.
Leveranskrisen är resultatet av att en aktör utan bevisad kompetens och kapacitet tilldelades det största distributionsavtalet i Sverige.
Det var inte fel på upphandlingen i sig – den ställde höga krav på tidigare erfarenhet av stora liknande avtal med referenser. Problemet var att dessa krav inte följdes upp och kontrollerades.
Komplexiteten och kraven på distribution av sjukvårdsmateriel kommer i nära framtid att öka då Sveriges regioner och kommuner får – och ställer – hårdare krav på tillgänglighet, hållbarhet och spårbarhet. Med utökade möjligheter i artificiell intelligens, automatiseringar samt andra innovativa lösningar krävs det ett omfattande och uthålligt utvecklingsarbete.
I den pågående debatten och dialogen om leveranskrisen har det bland annat dykt upp argument för att regioner ska ta ansvar för hela logistiken. Det är en komplex och omfattande uppgift som knappast är en rimlig börda att lägga på redan ansträngda regioner och kommuner.
För Onemeds del handlar det om över 50 000 olika produkter som hanteras via sju samverkande distributionscenter i Europa varav tre enbart i Sverige som hanterar 1 700 leverantörer.
Onemed välkomnar en kontinuerlig dialog för att ytterligare förbättra tillgängligheten och patientsäkerheten kopplad till sjukvårdsmateriel. Men det är överilat att utifrån leveranskrisen bygga en helt ny modell för försörjning av sjukvårdsmateriel. Regionerna borde i stället fokusera på huvuduppgiften att erbjuda en högkvalitativ och tillgänglig vård.
Verktygen för att säkra tillgängligheten av sjukvårdsmateriel finns redan att tillgå – en tydligare kravställning i upphandling kopplad till en kvalitativ utvärdering av leverantörens faktiska förmåga att leva upp till ställda krav. En trygg försörjningskedja förutsätter inte bara tydligt ställda krav – de behöver få sällskap av kvalitativ utvärdering av förmåga. Annars är det bara en falsk trygghet och det är ingen intresserad av.
Johan Falk
Vd, Onemed
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer